POLISHUNDEN AREK

Arvtagerskan: Schäfertik, 29 kg tung och under promenad mer lik en räv än en German Shepard. Husse mycket nöjd med storlek och vikt eftersom hönan torde vara lätt att hantera på grund av sin storlek samt mer human i sitt intag av föda än vad food-facet Arek är....

Husse även mycket nöjd med bitchens egenskaper även om detta ställer prov även på Husses förmåga till ledarskap och inlärning. Under fyra dagar skulle nu samarbetet testas fullt ut eftersom arvtagerskan fick möjlighet till inskolning hos familjen zoo. Arvtagerskans mattis skulle på kurs och Husse hade i ett svagt ögonblick, för länge sedan, lovat att utfordra samt förmedla framtidens budskap samt om möjligt även skapa ett band mellan förare och hund. Det bandet skulle innebära att Alfahannen var Husse och dennes trogne följeslagare skulle vara tiken.

Husse kom till mötet med groteska påsar under ögonen eftersom sömnen blivit eftersatt på grund av sent jobb. Arek hade natten innan ordnat skrivjobb åt Husse på grund av sin besatthet efter öl. Tack vare getens girighet på mjöd så satte insatsledaren i ärendet ihop två och två. Fick Areks "beslag" att ingå i ärendet vilket ju även fick till följd att Husse var tvungen att dokumentera Areks fynd på lämpligt sätt.

Troligt scenario: Arek på jobb, öppnar sina käftar för att inta banditkött. Under sin jakt på dessert känner öl-kungen att en flaska mjöd ligger dold under snön. Markerar detta genom att göra allt för att få sig en slurk. Eftersom en av banditerna ska ha försökt dängt en flaska i huvudet på sin motståndare så lägger insatsledaren ihop ett plus ett varvid Areks öl-fynd skall dokumenteras. När så Husse äntligen kommit ur alla fällor och buggar som var inlagda i datasystemet så hade klockan dragit iväg rejält.....

Inget att sura över utan bara att åla sig upp ur den varma sängen efter allt för lite sömn. Iväg för att möta den glada lilla arvtagerskan och hennes förväntningar på dagen. Iväg till dressyrplatsen för att påbörja den mödosamma klättringen mot att få ledarskap över någon som lider av kraftigt ADHD och då med stora inslag av bytesförsvar kompleterat med minimalt intresse att dela sina fynd med han som tror sig vara Husse.....

Hönan älskar Arek! Den späda tiken låter inte Arek vara en sekund. Här skall pussas, slickas, juckas (gör tikar så?) samt sno leksaker.

Även Arek har ristad in sina känslor i tallen bakom huset. Med sina slitna tänder har han skrivit följande budskap genom att skrapa bark. " AREK avskyr TIKEN". Det här har han ju visat tydligt på sitt eget fredliga sätt. Morr, små bettförsök samt att han hela tiden vänder sig bort från sin nyfunna "vän". Tikens hjärna är ju med stor sannorlikhet felmonterad så hon verkar ju helt missförstå hans utstrålning. Tiken, eller bitchen som Arek kallar henne, fortsätter bara pussas och vara allmänt närgången...

Detta fick sin kulmen under dag fyra då Arek fick nog. Inte på ett våldsamt sätt utan mer på sitt eget sätt. Under långpromenaden så börjar Schakalen plötsligt segdra sig lite efter Husse. Säger åt vargen att skärpa sig och då fick det väl vara nog.... Geten vänder sig om och drar på en spurt tillbaka mot bilen. Avståndet till bilen var ca 1 km och risken för ett möte med en annan hundägare var ju som sagt rätt överhängande.

Drog i med ett "hit!". Arvtagerskan visade sig ha fått koll på lydnaden för hon kom som en raket och satte sig vid sidan som en stolt soldat. Han som jag tränat med under 7 år hade dock slagit dövörat till helt och fortsatte sitt maraton mot bilen. "Stanna!" Dessa ord skreks ut i luften av en arg Alfahanne men arvtagerskan var den enda som tog åt sig. Geten skenade mot bilen och nu fick Husse frispel....

Provade att ropa lugnt på Geten! Provade att skälla på Geten! Provade att skrika på Geten! Inte ett jävla kommando fungerade, men det gjorde däremot blodtillförseln till hjärnan. Blodådrorna i tinningarna höll på att sprängas när jakten inleddes. Husse sprang som en 400 meterslöpare på jakt efter medaljer. Geten för att nå samma medaljer fastän i veterantävlingen. Började närma mig i den djupa jävla snön när jag upptäckte att arvtagerskan tagit fasta på det första "stanna" kommandot. Hon satt som en trogen soldat kvar på den plats där hon blivit kvarlämnad. Helvete! HIIIIIIIIT!!!!

När samtliga i teamet (om vi nu kan kalla oss det) hade nått fram till bilen så var medaljfördelningen enligt följande:

Guld: Klar etta var Arek. Stod vid bakluckan och morrade mot den akterseglade Husse.
Brons: Ingen fick silver eftersom Arvtagerskan och Husse delade platsen. Husse springandes och Arvtagerskan hopandes och bitandes i Husses armar......

Varför kom jag tillbaka till hundenheten var en av de tankar som just då slog mig.... Bestämde mig för att inte straffa gamlingen utan lät honom bara hoppa in i bilen.... Hundjävel.....

Under resterande dagar så var sömnen klart eftersatt eftersom Husse brände massa energi på dagarna genom att träna hund, sov dåligt på nätterna eftersom följande scenario utspelade sig var 5 minut:

Klick, klick, klick! Klorna på tassarna klickandes över golvet i vardagsrummet, in i sovrummet och fram till Husses del av sängen. SLICK! SLICK! Två slick i ansiktet innan klickandet över golvet ånyo hördes.... Så höll det på under två nätter. Den tredje natten kunde Husse inte sova på grund av att klickandet INTE hördes... Oroade mig ju då i stället för vad hönan gjorde... Det visade sig att hon funnit sin plats och sov som en prinsessa i soffan.

När så arvtagerskan lämnades tillbaka den fjärde dagen så var det lite av en fest hos familjen zoo. Vi har upptäckt att det gäller att njuta nu sista tiden innan hon är hos oss för evigt. Måste dock säga att jag ser fram emot det eftersom hon fortsätter att visa att det finns stor potential i den lilla kroppen. Under dessa dagar har hon lärt sig grunderna i fot, svänga vänster och höger samt göra helomvändningar. Vi har tränat platsliggning, inkallning samt anskällningar på sittande och stånde figuranter. Hönan har fått träna grunder i skydd och har fått mycket beröm av instruktörerna med anledning av sina fina angrepp, anskällningar och fullbett.

Kul! Men nu ska vi sooooooovaaa!!!