TILLBAKS I VERKLIGHETEN!

Puuhh! En veckas lägerliv under väderförhållanden som kanske inte var det allra bästa för att bättra på solbrännan är nu äntligen över. Det enda positiva med vädret var väl att huggisarna inte orkade ut för att ställa till det för Husse och för den delen så hade dom väl drunknat i vattenpölarna i så fall.... Efter en tuff fälttävlan, där vi fick stå på prispallen, så följdes ju veckan av träning och övningar för både hundförare och hundar. Sammantaget så jag rätt nöjd med veckan, men det dök väl upp en och annan fundering på om lilla Kimbah ska nå ända fram till målet att bli en stolt polishund.

Det gick så långt att hon var på väg tillbaka till sin gamla ägare, men innerst inne så har jag ju hela tiden trott att hon har kapaciteten. Satte därför ned foten i backen och lät meddela högsta ledningen att höna pöna skall vara kvar hos familjen zoo och att målet fortfarande är att hon skall axla manteln efter Arek.

Efter all anspänning, bad i havet och svett blandat med kyla så kom ju så oxå förkylningen som ett brev på posten. Så fort Husse landade i tätorten så började snoret rinna, hostningarna komma tätare och så även en dos av feber. Macho-Husse försökte vara manlig, men ju mer snoret rann, ju högre upp i luftstrupen lungorna hoppade desto mer försökte Husse påkalla och få lite stöd från mattis. Har väl gått sådär... Mattis lät överraskad och låtsades inte ha hört hur Husses kroppssystem jobbade febrilt för att jaga bacillen ur kroppen.

Men nu, efter typ 5 dagar, så är skiten besegrad och verksamheten kan ånyo ta fart. Har stort hopp om att hönan kommer att mogna på sig så taktiken nu blir att göra en liten handlingsplan för att den blivande stjärnan riktigt ska blomma ut....

Trots Husses vekhet under veckan så har vi ändock kört en hel del hundträning. Kimbah har fått köra en hel del spår, skydd och i dag började vi även på allvar med grunderna i passiv markering. Det gick faktiskt sjukt bra tills jag bestämde mig för att sparka iväg belöningen med ena foten. Kimbah visade sig ha fått smak för kött i kombination med att hon hade aningen snabbare reaktionstid än vad det tog för min hjärna att förmedla tanke till reaktion.... Kved som om jag fått kräksjukan när hon slog käftarna runt höger fot. Gjorde ont som f-n då, men det är ingenting mot vad det gör nu.....

I morgon kör vi vidare i jakten på ära och berömmelse.

Må gott!

Husse



Kommentarer
Postat av: Klimakteriekossan alias Lena

En eloge till dig för att du ger Prinsessan mer tid!



Då behöver du troligtvis inte ångra ditt beslut senare, oavsett vilket det blir...



Lev väl.

2010-04-29 @ 21:11:48
Postat av: Josefine

Heja Husse! Ge henner mer tid hon kommer växa till sig, ge inte upp och kämpa vidare! Än så länge håller Arek ihop så hönan har tid att växa till sig!



Krya på dig och hoppas du får hålla dig frisk!

2010-04-30 @ 16:37:10

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback