POLISHUNDEN AREK

Så äntligen har vi gripit igen! Det känns som om det var evigheter sedan, men nu plötsligt stod vi där som vinnare igen. Två personer som stannat innan en trafikkontroll och då troligen med grymt dåligt samvete. Språngmarsch över motorvägen och därefter i vild galopp mot friheten.... Team Arek/Husse låg väldigt nära platsen och var där på bara ett par minuter. Under färden fram så anträffades två klart suspekta individer och dessa säkrades upp i avvaktan på förstärkning. När hjälp anlänt så var det Gammelgetens jobb att bevisa genom sitt spårande att det var just dessa personer som lämnat bilen. Då arbetstillfällena minst sagt uteblivit sista tiden så kändes det som om Arek kunde vara lite extra laddad.... Där hade man ju inte fel i alla fall för h-vete vad jag fick åka bak i spårlinan. Geten var besatt i upptaget och drog mig ut på äventyr i en liten skog. Ett antal blåmärken och rivsår senare så var vi ånyo ute på asfalt igen, men fortfarande med mycket god fart. Geten spårade ända fram till männen och så var det bevisat vilka som lämnat bilen till fots.....

Även Emo har varit med ute i verkligheten och albinon har verkligen vaknat till liv. Passgångaren verkar ha förstått vad Husse menade med att spåra för nu har alla spärrar släppt. Arvtagaren spårar både skog, gräs och grus och till Husses stora förtjusning så verkar han göra det både med fart och stor glädje....

Ett av spåren som vi lade under arbetspasset blev förlagt på ett stort gräsfält. Spåret var väl ca 300 meter och var försett med flera vinklar, hopp över bäckar och ett antal skumma riktningsförändringar. I spåret satt en liten Hare och tittade spänt på om den ljusa passgångaren ämnade spåra människa eller djur. Albinon prioriterade Husse vid detta tillfälle varvid leken när vi hittade slutet var vild och full av glädje. Husse sprang, hoppade, kampade och rullade runt som en nyutsläppt kossa på grönbete. Allt i glädjerus då spåret gått så bra.

När vi anlände till polisbilen så var Husse fortfarande rosig i ansiktet och sådär lagom svettig under armarna efter lekstunden med den unge. Då upptäcktes ett litet problem! Bilnycklarna!!!! För femtioelfte gången så var bilnycklarna borta. Kollade alla fickor maniskt typ 30 gånger innan jag verkligen fick inse att dom inte låg där.... Kollade bilsätet, passagerarsätet ja ta mig f-n alla säten som gick att kolla. Men inga nycklar....

Fan! Fattas väl bara att det skulle bli ett akut hundjobb nu oxå.... Ytan där nycklarna nu troligen låg var ju typ 300 x 300 meter och jag hade ju hoppat runt som en djävla känguru när jag lekte med Emo. Nycklarna kunde ju vara var f-n som helst.... Tog ut min hjälte, Arek, och hoppades att han skulle kunna rädda situationen. Arek fick spåra om spåret och positivt i eländet var ju att geten gjorde det grymt bra.... När vi nått slutet så var inga nycklar anträffade så då var det bara att börja träna saksök.

Geten letade och letade, men nycklarna var som borttrollade. Kollade fickorna igen, men lika tomt där som förut. Gick tillbaka till bilen för att ringa en medarbetare och bekänna mitt misstag. Det betyder i korta ordalag att jag kommer att bli hånad samt få bjuda på tårta som tack för hjälpen med att köra ned ett par reservnycklar. Precis innan jag skulle ringa så kollade jag ånyo av bilen igen. Då plötsligt satt nycklarna i tändningslåset!!!! Vet inte riktigt hur jag tänkt alternativt inte tänkt, men jag måste säga att det kändes klart befriande att ånyo vara innehavare av godset....

Annars rullar allt på i vanlig takt. Min gode vän Arek börjar ju bli till åren med allt vad det innebär. Han är numera lite tröttare, lite mer sliten i kroppen samt hör och ser uselt. Men jag har oxå upptäckt att han utnyttjar tron på att han både är blind och döv. Häromdan föll han lite i egen fälla då man plötsligt ser hur han observerar en pytteliten svartmyra. Areks blick följer den lilla svartmyrans möda att ta sig fram. Man ser hur Geten koncentrar sig och ställer in siktet. Strax därefter är myran historia eftersom Tyskens långa tunga ger myran en sista färd ned i magen. Myran måste ha uppfattat färden som att vara i minst 4 G alternativt som att åka Insane på Gröna Lund.

Emo vill ju visa att han är arvtagaren så han ville ju inte vara sämre. Emo har dock en mer våldsam aproach vilket nästa svartmyra fick erfara. Emo observerar den lilla svarta som sprintar fram på marken. Emo lägger huvudet på sned, går precis bakom myran i typ 5 meter innan han bestämmer sig enligt polismans rätt,  för att hindra fortsatt färd. Vänster tass med full kraft över den lilla myran och så var sagan slut.....

Nu är vi lediga ett par dagar, men träningen för båda Stadens hjältar fortgår.

Må gott!

Husse