VARNING FÖR ÄLGJAKT...
Slutet av april. Året år 2008 och den stackars nyutaxaminerade hundföraren ropar förgäves in mot skogen. Anledningen till dom förtvivlade ropen ut mot stora skogen var att hans fina tjänstehund gett sig av ut på jakt. Okänt i skrivandets stund om det handlade om vildsvin eller jakt på annat gott. När den färska hundföraren anträffades ståendes på den långa rakan så syntes även två tårfyllda själar i form av kvinnor. Intill dem fanns långa bromsspår och en bil halvt nedkörd i diket. Shit! Hundförarns hundjävel har blivit påkörd!!! Det var dom tankarna som slog en när vi bromsade in för att i första hand håna den nye för hans slarv med sin hund... Nu föll allt och humor verkade inte vara rätt taktik...
Tur i oturen var att där inte var någon påkörd hund utan endast en harpalt som fått sätta livet till på grund av sina oförutsedda hopp. När hunden sedan kom åter och samtliga samlades för lite kvällssamkväm så var temat så klart att reta, håna och besservissa den slarviga hundföraren för att han, trots dåligt ledarskap, tappat bort sin hund.....
Mitten av januari 2009. Mästaren, alias Husse, rastar gammelgeten och sin nya adept Svarten. Svarten får springa lös eftersom Husse tycker sig ha sådan pli efter hela fyra dagars ägande. Svarten är nyfiken, löpvillig, men ändå följsam på vad Husse gör. Svarten frikopplar plötsligt hjärnan och drar ut mot en höjd. Husse ropar tillbaka den nye medlemmen, men ack, här finns ingens respons i vad Husses ord betyder.... Då den svarte är uppe på höjden, fortfarande helt ignorerandes sin allt mer högröda och skrikandes Husse, så finner den svarte plötsligt vad han sökt.... Överraskningen blir nog något stor för den svarte då det visar sig att han spårat upp en stor älg.
Älgen gör ett utfall mot den svarte och gör en karatespark mot huvudet. Den svarte kopplar in flyktreflexen och drar mot Husse igen. Kände att jag ånyo hade kontroll, men tji fick han som nyss skrikit som en förtvivlad. Jaktreflexen slog ånyo in och så drog dom två nyfunna vännerna i väg till skogs......
Busvisslingar, arga rop, glada rop, hjärtskärande rop samt till slut uppgivna rop. Inget hjälpte och jag kände att det nog var sista gången jag sett den svarte. Förbannade min orutin och egotrippade stil när jag vandrade i den riktning parhästarna försvunnit. Efter 5 minuters våndan så dök den svarte ånyo upp. Nu något mer trött och med fradga runt munnen. Ville döda honom, men förstod efter alla visa människors tips, att hundjäveln då aldrig fattat varför han skulle dö just nu.... Kopplade upp min älgintresserade vän och vandrade ändock glatt mot bilen. Glad över att han var tillbaka så att jag får chansen att reparera mina misstag....
Resten av förmiddagen gick åt till att träna enkel lydnad samt välbehövliga kontaktövningar. I like my black dog a lot!
Må gott!
HuSsE
Tur i oturen var att där inte var någon påkörd hund utan endast en harpalt som fått sätta livet till på grund av sina oförutsedda hopp. När hunden sedan kom åter och samtliga samlades för lite kvällssamkväm så var temat så klart att reta, håna och besservissa den slarviga hundföraren för att han, trots dåligt ledarskap, tappat bort sin hund.....
Mitten av januari 2009. Mästaren, alias Husse, rastar gammelgeten och sin nya adept Svarten. Svarten får springa lös eftersom Husse tycker sig ha sådan pli efter hela fyra dagars ägande. Svarten är nyfiken, löpvillig, men ändå följsam på vad Husse gör. Svarten frikopplar plötsligt hjärnan och drar ut mot en höjd. Husse ropar tillbaka den nye medlemmen, men ack, här finns ingens respons i vad Husses ord betyder.... Då den svarte är uppe på höjden, fortfarande helt ignorerandes sin allt mer högröda och skrikandes Husse, så finner den svarte plötsligt vad han sökt.... Överraskningen blir nog något stor för den svarte då det visar sig att han spårat upp en stor älg.
Älgen gör ett utfall mot den svarte och gör en karatespark mot huvudet. Den svarte kopplar in flyktreflexen och drar mot Husse igen. Kände att jag ånyo hade kontroll, men tji fick han som nyss skrikit som en förtvivlad. Jaktreflexen slog ånyo in och så drog dom två nyfunna vännerna i väg till skogs......
Busvisslingar, arga rop, glada rop, hjärtskärande rop samt till slut uppgivna rop. Inget hjälpte och jag kände att det nog var sista gången jag sett den svarte. Förbannade min orutin och egotrippade stil när jag vandrade i den riktning parhästarna försvunnit. Efter 5 minuters våndan så dök den svarte ånyo upp. Nu något mer trött och med fradga runt munnen. Ville döda honom, men förstod efter alla visa människors tips, att hundjäveln då aldrig fattat varför han skulle dö just nu.... Kopplade upp min älgintresserade vän och vandrade ändock glatt mot bilen. Glad över att han var tillbaka så att jag får chansen att reparera mina misstag....
Resten av förmiddagen gick åt till att träna enkel lydnad samt välbehövliga kontaktövningar. I like my black dog a lot!
Må gott!
HuSsE
Kommentarer
Postat av: sanna
Puh! Vilken tur att han kom tillbaka!
Misstänker att Husse har fått precis vad han bett om med den svarta vargen.
Postat av: Louise
Känner igen det där. Min gulleräv var den perfekte hunden i 18 månader och lydde som en prins och jag visste att jag kunde lita på honom....tills en dag då han tyckte han ville få ut mer av livet och fann kontakt med skogens konung och jag skrek mig hes. En kort tid senare gjorde jag L-test på min gulleräv och han jobbar nu efter endast en månads prövning som polis så håll ut, det är de som törs ta itu med älgarna som blir poliser eller hur var det nu....Lycka till med din jakthund
Trackback