POLISHUNDEN AREK

Sista passet innan semestern och då ett kvällspass. Eftersom det varit så lugnt sista tiden så förväntade Husse att så även skulle vara fallet denna kväll. Tog därför med mig vedyxarutrustning (innebandyklubba med tillbehör) för att om möjligt få köra ett pass i Gladiatorhallen på jobbet. Efter passet ångrade jag mig eftersom kroppen skrek om nåd. Denna match gick nog till historien som den våldsammaste på länge. Här ingick som alltid pungskotten, slagskotten där klubborna viner runt näsa och haka samt fasthållningar, tacklingar och armbågstacklingar. Dessa ingredienser ingår som sagt alltid, men denna gång kom även en liten överraskning. En utav klubbviftarna slog ett av sina bättre yxslag mot motspelarens kropp. Av kraften gick bladet av och flög som en boomerang runt hela banan i en ansenlig fart. Bladet passerade förbi Husses ansikte med ett avstånd av ca 30 cm och då hade flygturen ändå pågått i ca 20 meter.... Ingen blev knockad så det var bara att byta klubba och köra igen.

Efter chassivård, grabbiga ord och hånande av förlorande laget så var det dags att åka ut i verkligheten. Geten och jag hade byggt upp självförtroendet lite inför passet så vi var väldigt laddade för att ta i med hårdhanskarna. Efter ett par småjobb så ringde polisradion. Man ville ha hjälp med att förflytta en aggressiv Pitbull och ingen av dom andra poliserna vågade gå nära... Man hade tidigare försökt, men fått fly..... Eftersom vi jobbar på K9 unit så förväntas det att vi ska bli glada för dessa jobb och med glädje kasta oss in till besten, pussa denne och sedan glatt forsla in fyrbentingen i hundburen. Sanningen är att det gör lika ont att bli bitna för oss samt att jag gissar att det kan vara en liten trigger det där med att vi luktar hund redan när vi kommer.

Min gode vän, Arek, gjorde sitt bästa för att spetsa till situationen lite. Detta genom att kasta sig mot sin bur, skälla och gapa när han förstod uppdragets art. Ger mig f-n på att han gör det med flit för att Husse ska få ett par ytterligare fjärilar i magen när han offrar sina späda armar i jakten på ett lyckat uppdrag. Den farliga Pitbullen visade sig vara en feg rackare. Visade bara flyktbeteende och pinkade ned sig när Husse visade sitt nylle... Efter lite lassokastning så var uppdraget utfört och besten på väg mot den bur den skulle transporteras i. Min dörröppnare och medhjälpare, en polis i befälsställning, var stjärnan i showen. Höll på att skratta mig harmynt när jag såg hans dans för att komma undan den rädda Pitbullen. Om sträckan vi gick totalt var 40 meter så dansade nog han runt 400 meter för att undvika att bli biten.... Hans stora mustasch vibrerade i samma takt som hans ben rörde sig. Kul!!!!

Direkt efter det fick vi åka långt långt ut på landet. Här hade ett par tjuvar kört i diket och därefter flytt till fots. Husse och hans bisittare Arek, låg en timme efter när vi började spåra. Tänk er själva hur långt man hinner på en timme så förstår ni svårigheten i uppdraget. Man skall dock aldrig ge upp och var det någon som visade entusiasm så var det Schakalen. Efter bara ett par 100 meters spårning så kom dådkraftsprövning nummer ett. Havet! Busarna hade roat sig med att korsa en vik tillhörande stora Havet. När man hörde sången under isen så blev knäkänslan något svag måste jag erkänna. Vem ska dra upp Husse om Husse faller i? För den delen så skulle nog ingen hinna det heller eftersom all utrustning skulle göra att man sjönk som en sten....

Busjävlarna följde därefter vattenkanten och Arek spårade glatt efter. En km senare så vek spåret upp i vilda skogen och nu verkade Arek mer intensiv. Vi fick nu biträde av två poliser till och tanken var att dessa skulle biträda vid ett gripande. Nu blev det i stället så att konstaplaran fick sig ett härligt motionspass i skogen. Dom hade stora svårigheter att hänga med team Arek/Husse och vi fick vänta in dom ett antal gånger. När vi kom ut på ett större fält och sedan åter ut på isen så höll Arek så god fart att mina medhjälpare försvann.... Tänkte att jag skiter i dom och fortsatte spåra. Spåret kom sedan åter in i bebyggelse och fortsatte längs med villagatorna. När spåret sedan åter vek ut i skogen så visade det sig att mina avhankade medhjälpare haft god initiativkraft. Poliserna hade kapat en vanlig människas bil och då blivit skjutsade fram till den plats där vi stod. Kanon! Nu var vi samlade igen och drog iväg. Efter ca 1.5 timmars spårning så kom vi fram till en större väg. Här syntes det tydligt att banditerna blivit upphämtade i en bil och det innebar ju att vi var rätt så rökta....

Trots allt ett riktigt roligt spår. 90 minuters jogging över isar, berg, dalar och gator. I love my job!

Må gott!

Husse