DETTA UNIKUM TILL HUND...

Du o jag Schakalen! Vi har det bra vi! Eller hur? Nu när vi åter är ensamma och typ alla vi känner jobbar eftersom dom är att anses som vanliga människor, så passar det ju grymt bra att använda tiden till att träna. Eftersom väder o vind, snö och is och inte minst träning av unghund har förhindrat Areks fortbildning så var det i dag dags att ta tag i dessa bitar. Tittade in i agendan och kom fram till att förmiddagen skulle användas till spår på hårt underlag. Geten var den som var utvald och tanken var att göra korta spår på hårt/fruset underlag. Attributen att användas var enkla. Dessa var:

1 Spårläggare Husse
2 Spårslut i form av litet föremål
3 Spårlina
4 Klicker samt tillhörande belöning (Boll)
5 Polishund

Punkterna 1-4 föll ut till belåtenhet och följde Husses upplagda plan. Punkten 5, 9 årig Schäfer med ca 250 gripna tjuvar och erfarenhet som få avvek dock från handlingsplanen. Problembilden verkade vara följande:

Informationen om att uppdraget gällde hårda spår verkade ej ha nått fram till den så kallade hjärnan. Polishunden nosade och nosade, men verkade inte finna något av värde. Husse, med tillhörande attribut och belöning, blev lite ansträngd av uppträdandet varvid blodådrorna i höjd med tinningen höll på att sprängas. Den trubbnosige kämpade på och på något jävla sätt tog han sig fram till slutet och då Husse klickade ut honom så ramlade poletten ned. Klicker = belöning! Belöning = kul! Nästa spår så var den ludne het som en varm spishäll. Nosen jobbade febrilt, men nu låg koncentrationen i stället på klickerljudet. Så för varje steg Husse tog så trodde den Alzeimersdrabbade polishunden att det vankades belöning. Efter ett jävla hattande fram och tillbaka så fann Arek även det slutet.... Spår nummer tre följde ungefär samma mönster som innan och Husse började mer och mer tvivla på ursprungsvargens kapacitet. Ingen idé att hänga läpp utan vi drog vidare i en skön promenad i stället....

Geten uppskattar en solig promenad och visar det genom små glada hopp, skall och kraftigt viftande på svansen. Tack vare det väder som varit så är ju ofta promenadstråken att klassas som glansis. Så även den plats där vi var. Geten har ju fyra ben och en svans att parera bensvepen med, men trots detta så bjöd han på ett par sköna steppnummer längs gågatan....

Husse, med sina trasiga ljumskar, stapplade fram i små korta pygmésteg för att undvika platt fall. Ljumskarna är inte att leka med och tack vare dess smärta så har Husse felbelastad sina höfter så att även dessa skriker om nåd. Trots alla krämpor så går det ju inte att undvika att ta fart och åka halkåkning när man ser en fin stor frusen vattenpöl. Tog fart med mina sportiga tennisskor och gled ut på den öppna ytan i god fart. Väl därute och utom egen kontroll så börjar isen att spricka....

I stället för att helt enkelt stå kvar och då riskera att trampa ned i det ca 0.5 cm djupa vattnet så bestämmer sig Husse att trotsa kroppens signaler och då i stället försöka "sprida ut" tyngdpunkten. Och på så sätt inte trampa igenom och blöta ned fotsulan på skon.... Att sprida ut kroppstyngden i detta läge innebär ju att benen går isär i en så kallade "split" alt "spagath". För bilar som passerade förbi på vägen intill så kan jag gissa att det såg ut som om VM laget i gymnastik övade inför medaljfinalen. Verkligheten var mer smärtsam ändå eftersom Husse i vanliga fall är att anses som mycket stel....

Efter att, ofrivilligt, ha doppat pungen i marken, så kunde jag falla vänster och rulla ut på säker mark. Den säkra marken innebar ju såklart en viss risk för att rulla i hundskit, men det var en fara jag var beredd att ta. När kropp och själ hittat sin balans igen så tog vi i stället och gick ut på ängen. Bort från all is..... Shit! Kan bara gissa hur mycket sjukhusens ortopedavdelningar har att göra i tider som dessa....

Som avslutning lade jag ett spår på fältet. Massa vinklar och vändningar. Nu visade Schakalen i alla fall att han inte glömt bort hur all spårning går till. Vi får hoppas att alla flynde banditer väljer att springa ut i skogen eller på ängarna. Annars kommer vi aldrig mer att gripa någon....

Må gott!

Husse


Kommentarer
Postat av: Sorken

Gud vad skönt med ett rejält gapflapp i slutet av ett 14 timmarspass

2009-02-11 @ 00:26:05
Postat av: Sanna

Arek är så kul - jag skrattar så gott åt era bravader :0)

Postat av: Jenny

hahahaha jag håller med Sorken...

eftersom jag har livlig fantasi kan jag även se det hela framför mig, vilket framkallar skratt medelst frustningar.

Så nu ska jag torka dataskärmen..

2009-02-11 @ 23:49:09
URL: http://veela73.blogg.se/
Postat av: Irene

asg Tack för dagens skratt!

2009-02-12 @ 09:42:09
URL: http://www.schaferligan.se
Postat av: Erika

Nu har Husse kommit igen. Skrattade så tårarna spruta. Du kan säkerligen sadla om till författare. Det märks att krafterna åter kommit sedan den Svarte skickats tillbaks.Men förhoppningsvis hittar Du snart en ny förmåga som kan efterträda Arek. Det verkar bli svårare och svårare att hitta en vettig och frisk Schäfer.

2009-02-12 @ 15:52:17
Postat av: Brandkvinnan

Gå in på http://www.molars.nu/ under fliken Unghundar/vuxna. De har en hund till en erfaren hundförare :o)

2009-02-12 @ 18:48:51
URL: http://brandkvinnan.blogg.se/
Postat av: Anonym

Usch, blir RÖRD av att bara läsa början, "Du och jag....."

2009-02-12 @ 21:51:53
URL: http://www.pressan.se
Postat av: Annica

Tack för ett riktigt gott skratt!!!

2009-02-13 @ 19:58:42
URL: http://blogtown.se/profile.php?id=Nican
Postat av: Sanna

Glömde ju att posta en för ämnet lämplig länk

http://www.klickerklok.se/ ;0)

2009-02-14 @ 15:35:21
URL: http://sannas-liv-leverne.blogspot.com
Postat av: Agnes

Skrattar så jag gråter! Fortsätt med bloggen! Du är bäst!

2009-02-18 @ 23:04:31

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback