INGET FLYT....
Det närmaste spårslut vi kommit var nog ändå under gårdagsnatten. En hundförare hade spårat jättelångt runt om i skogen, men fått spårtapp längs med en lång grusväg. Areks uppdrag var att rädda den andre hundförarens anseende och då hitta den plats där gärningsmannen skuttat iväg. Arek jobbade frenetiskt längs med vägen, men det verkade helt kört. Kolsvart i skogen och en vidrig terräng var det som erbjöds vid sidan om av grusvägen. Det var så mörkt att Geten inte syntes, men plötsligt känner jag hur spårlinan spänns och den gamle viker av ut i trollskogen. Terrängen är verkligen vidrig och jag hinner fundera på vilken färg jag skall ha på dom emaljögon som skall ersätta originalögonen som hela tiden håller på att stickas ut av grenarna. Trots allt glad över draget i spårlinan, men redan efter 15-20 meter så slackas linan. Arek är tyst och står helt stilla och första tanken blir ju att han provsmakat på den vi spårat efter.
Glädjerusig tänder jag min fina lilla ficklampa och ser då min gode vän fånstirra mot mig. Nedanför honom ligger ett antal ihopvikta papper med brun färg på. En microsekund senare förstår jag vad han hittat och när jag granskar min egen spårlina och hand så upptäcker jag att vi delat på fyndet.....
ÄHHHHH! Så djälva äckligt!!! Ännu en gång har det fyrbenta missfostret anträffat människobajs. Dubbeläckligt i historien är att min spårlina dragits med i purén och även lämnat ett doftprov på vänster hand. Som om hjärnan inte fattar vad ögonen ser så skickar nervtrådarna i hjärnan ut signaler som gör att handen lyfts mot Husses näsa. Hjärnans snillrika konstruktion gör ju även att doftcellerna i näsan suger i sig lite av den aerosol som lämnats på handen.....
Höll på att spy när alla signaler samarbetat och meddelat hjärnan det resultat som jag från början misstänkte....
Min gode vän Emo har även han varit med på alla äventyr. Vi kämpar på med lydnaden och denna börjar ta sig riktigt bra. Vi tränar även en hel del spår och i slutändan så tror jag att även denna ädla gren kommer att bli riktigt bra. Emo är en riktigt härlig hund och jag gillar honom skarpt. Han är ju halvt utvecklingsstörd så Husse får ju jobba arslet av sig för att nå resultat, men det är jag beredd att ta. Albinon har för första gången även fått prova en munkorg. Ynglingen uppförde sig som om han fått en bläckfisk över andningsorganen. Försökte springa med honom, men det såg mer ut som om jag fångat en struts som hela tiden försökte gräva ned sitt ansikte i marken. Efter ett tag gick även detta moment bra och till slut kunde den späde albinohunden ligga still utan att försöka gräva av sig korgen....
I övrigt så går det väldigt bra hemma oxå. Emo har hittat sin plats i familjen. Den medlem han finner mest intressant är jamaren. Jamaren är iskall trots ihärdig uppvaktning från lill-schakalen. Häromdagen var det dock riktigt rörigt vid middagstid. Familjen valde att äta kyckling. Kycklingen åts framför TV´n och detta bord är ju lite lägre. Jamaren fann middagen så pass god att hon var beredd att tåla lite uppvaktning från unghunden. Unghunden fann kycklingen intressant, men jamaren intressantare.... Jamaren fräste, Emo buffade, Jamaren klöste, Emo duckade.... Och som en krydda i kaoset så går den knubbige tysken Arek runt och plockar upp nedfallna riskorn.
När den självständige Jamaren sedan ämnar sköja ned sin eminenta middag så går färden mot badkaret. Ingen ro i vattendrickandet där utan då bjuder Emo på en tass så att Jamaren får åka rodelbana i badkaret.... Familjen Zoo har ju fått Emo som ny medlem och det är väl bara att inse att han passar förbannat bra här....
Må gott!
Husse
Som vanligt torkar man skrattårar när man läser din blogg. Själv uttalade jag djärvt orden "jag kan vara jourhem åt den fyrbenta slyngeln" och har nu fullt upp med en 13 månaders grå fartdåre som är överallt och ingenstans samtidigt :0S
Låter som Emo blir kvar... Härligt att du har hittat din nästa hund!
Tur man inte åt samtidigt man läser din blogg ;o)
Glädjer mig att det verkar gå rätt bra med den nye krabaten!
Ha´de gött!
Det är med stor glädje jag läser om era upptåg. När man behöver ett skratt kan man alltid gå in hit. Ert liv låter härligt! :) Lycka till med Albinon.
Ja det låter allt som att Emo blir kvar. Bara namnet antyder ju hurdan han förmodligen är som hund dessutom.
Risken finns ju dock att jamaren packar sin väska och flyttar om den ihärdiga uppvaktningen från albinon fortsätter.=D
JIPPIEEE!!!
Som jag har väntat på nästa blogginlägg, du skriver så bra att det blir beroendeframkallande :0)
Alla hundägare har nog någon gång varit med om att jycken ätit skit,
fy-f--n säjer jag bara, ändå skaffar man sig nästa när den gamle börja bli till åren.
Läste dom gamla bloggarna. Hur har det gått för söta valpen Bus?
Också min hund var en djävel på skitspårning, fick några "fina" flashbacks här. Kul att det funkar med Emo, ser fram emot att följa era upptåg och äventyr!