POLISHUNDEN AREK

Rubriken är ju som ni ser på engelska och beskriver vårt lilla zoo av djur. Då Arek nu är skadad så finns ju tid till annat än att träna hund och behaga Schakalens behov. Vädret under gårdagen var helt fantastiskt. Höstkänsla med gulnande blad, strålande sol och ändå en bris av sommarvärme. Passade på att sätta mig på altanen med en god kopp kaffe. Eftersom vanligt folk jobbar så fanns ju inga grannar att studera. Dock finns det ju så mycket mer.... Typ vår egen Animal Farm. Satt en liten stund och studerade fyrbentingarna och försökte i min trångsynta värld komma på vad som rör sig i dom små asen....

Arek! Om vi börjar med honom så kan vi väl lugnt säga att han har en mycket liten hjärna. I den rör sig enbart följande celler. Matcellen: Allt man kan äta bör man äta och så även frukt. Om ingen ser att man tigger så får man visa sig genom att puffa med nosen alternativt dreggla ned Husses ben. Då jag satt på altanen så fanns min dreglande vän där så fort jag hade något ätbart i handen. Efter att vänster lår var helt blött av hundsaliv så hade Schakalen i alla fall fått dela en Satsumas med Husse. När födan är slut drar han direkt ned på gräsmattan för att spela fotboll. Denna dag haltandes och i sämre tempo. Men ändock spelandes....

Katten! Den lilla jamande honkatten är alltid närvarande, men man får aldrig klappa henne. Hon älskar att vara precis intill, men integriteten är stor och då bestämmer man själv när man vill ha kontakt. Typ aldrig! Då hon upptäckte att Arek käkade Satsumas så vaknar hon upp ur sin dvala. Som stålmannen hoppar hon från typ 3 meters håll rakt ned på biltaket. Sträcker ut sin späda kattkropp och glider sedan ned för vindrutan så att det gnisslar från klorna... Bilbesiktingen brukar inte tro på mig när jag förklarar bucklan i taket samt varför man inte ser ut genom framrutan på grund av reporna efter kattklor.... Hon sätter sig ett par meter ifrån och öronen spelar hela tiden i jakt på ett byte. Från ingenstans kommer jaktinstinkten och hon drar iväg över gräsmattan i jakten på något som bara hon ser.... När hon fångat det som inte finns så smyger hon upp mot kaninens utebur. Där sätter hon sig som ett rovdjur i väntan på sitt byte.... Bytet - kaninen! Skuttar lugnt runt i sin bur.... När det sedan är dags för promenad med Arek, ja då får man alltid sällskap. Lilla katten smyger efter, attackerar, promenerar samt om möjlighet ges så ställer hon sig i vägen för de bilar som ska in på gatan. Jamarens specialare är att kliva in i bilar som parkerar i närheten. Flera gånger har vi fått återbesök och en katt utslängd utanför entrén. Då är det jamaren som tänkt ta sig en utflykt....

Kaninen! Här undrar Husse om det finns någon hjärna alls. Att leva sitt liv som kanin måste vara det tråkigaste jag kan komma på. Äta gräs, bajsa, göra ett hopp, äta igen och sedan bajsa ånyo.... Kaninen verkar även sakna kännedom om vad som kan hända om jamaren är hungrig eller om Gammelgeten tycker småhoppen ser intressanta ut och då vill fånga.... Lilla kaninen, vet faktiskt inte ens vad vi döpt honom till, vänder upp mot katten. Ställer sig att lukta och gör sedan ett glatt hopp i någon riktning. Jamaren blir livrädd och flyr mot ett hörn. Kaninen jagar efter och buffar jamaren i rumpan. Effekt: Jamaren flyr!

Kaninen finner även Arek intressant. Kör samma taktik på honom. Luktar, jagar och buffar på honom också. Geten är så snäll att han inget gör. OM INTE: Om inte kaninen går mot Areks fotboll. Då blir geten skitarg. Skäller, morrar och blänger på kaninen medans hunden smiter iväg med bollen....

Förstår inte djurens värld, men det känns inte som om hjärnan var det som prioriterades vid skapandet....

Bara lite tankar från Husses zoo!

Må gott!