POLISHUNDEN AREK

Det visade sig att jag inte varit helt klar med alla delar av det årliga tjänstbarhetsprovet. Hade förträngt att här även ingick ett skogspår inklusive ett spårupptag innan Arek kunde titulera sig helt klar för ännu ett år i Statens tjänst. Terrängspåret som vi brukar kalla det är ca 2 km långt och skall ligga och vila i ca 2 timmar. Hundföraren och dennes svansförsedde vän får sedan en sträcka av 50 meter på sig att söka det utlagda spåret. Hittar man inget spår inom fem minuter så är man rökt och får alltså inte ens spåra iväg. Här får man även avdrag i betygsdelen om man inte har hela spårlinan ute eller om man av någon anledning lyckas slå knut på den....

Som vanligt när det är prov så finns ju en viss nervositet inblandad. Egentligen förstår jag inte varför eftersom vi i just denna disciplin måste lita fullt ut på hunden. Detta eftersom vi inte kan spåra även om vi tror det. Problemet som kan dyka upp på en polishund är ju att dom i jobbet tar med sig olater. En otäck vinst i jobbet är ju när vi har flyktspår efter banditer. Hundarna får vinning i att spåra färska spår för det är ju oftast då det blir action i slutet... När spåret då i stället har vilat i dryga två timmar, ja då kanske inte detta spår direkt är prio ett i Schakalernas hjärnor.... Arek är typexemplet på detta! Han finner gamla spår intressanta tills det dyker upp något färskare. Och även om man inte tror det så kan det hända mycket i ett spår under de två timmar som det ligger och vilar. Risken är då väääääldiiiiigt stor att min gode vän byter spår till det som är mer aktuellt för stunden....

För att ytterligare försvåra lite så har man även 6 små apporter utlagda plus det hägrande slutföremålet. För att bli godkänd måste man hitta två föremål samt slutföremålet. I dag var alltså den dagen så Arek skulle få bekänna färg. När domaren förevisade upptagsområdet så visade Arek klart och tydligt att han tog uppdraget på allvar (så kallad positiv olydnad) då han forcerade Husse ut i skogen. Upptaget gick galant och vi for iväg i god fart. När vi hittade första och andra apporten utan problem så kändes det plötsligt mycket lättare att vara hundförare. Geten var otroligt motiverad och släpade runt Husse som en trasdocka. Två km är ju rätt långt att dra en hundförare så jag skällde på den tandlöse och bad honom sänka farten.... Den tandlöse ignorerade Husse totalt och öste bara på..... Apport tre och fyra bärgades också in och nu var självförtroendet stort.

I dag var Geten het! Inga spårskiftningar och när han lade sig vid slutföremålet så utbröt en vild dans i andra änden av spårlinan. Tänk att en ärrad, grinig och bitter hundförare kan bli så glad över att lyckas med ett sketet skogspår.... Arek förstod Husses glädje och stämde upp i en kampövning ute i vilda skogen. När vi anlände ned till vägen och den plats där bilen stod så såg jag hur en jägare tog sin bössa och vandrade rakt ut där vårat spår legat. Tänk om han kommit 30 minuter tidigare! Då hade jag garanterat haft en hund som spårat en jägare. I bästa fall hade vi kommit i fatt och låtsasgripit denna, men mer troligt hade nog varit att jägarn tagit Schakalen för varg och då avfyrat sitt eldvapen.... Om dom skjuter varandra titt som tätt så är väl risken även rätt stor att dom skjuter en tandlös fyrbenting som kommer ångandes i skogen... Pust! I bland har man tur....

Resten av dagen firades med glada övningar i skydd, spår och saksök. Länge leve Arek! Nu skulle jag vilja säga att vi hade ett antal arbetspass att se fram emot. Pass där Husse och vargen skulle skörda frukt efter all träning. Men tyvärr! Alla jävla vittnesmål gör att jag måste förskjuta en massa pass. Då blir det dagtid och då fångar man sällan tjyvar..... Fuck!!!!

När jag sedan äntligen skulle jobba kväll så har vi utbildning inomhus i stället. Aaaargghhh! Blir galen!

Nåja! Får försöka gripa någon på fritiden i stället.

Må gott!

Husse