POLISHUNDEN AREK

Ut i natten med förhoppning om att få använda hund och då med en kollega med vars högsta önskan är att få bli hundförare. Husse som utsedd handledare, men med dåliga kunskaper i pedagogik, var den som skulle se till att kollegans natt blev minnesvärd. Min medhjälpare, Arek, skulle bistå med engagemang och motivation....

Självklart är det som om man dragit en kärnvapenbomb dessa dagar. Helt dött både på norra helvetet och så även på vackra södra sidan. Vi chockade polisradion med att ställa upp för en trafikkontroll. Operatören blev knäpptyst i radion ett par sekunder, men fann sig rätt snabbt och blev roligt ironisk.... Till och med dom körkortslösa missbrukarna fann valet av plats smått rolig och då ännu mer roligt att det var två hundförare som tagit initiativet... Vad har vi för rykte?????

Till slut dök då äntligen möjligheten till spårjobb upp. En väktare hade upptäckt en misstänkt tjuv och påbörjat en jakt till fots på denne. Till sin hjälp hade hon en fyrbent vän som till slut gjorde att tjuven tog till långa benet och flydde över ett staket. Getens uppdrag var enkelt: Spåra ifatt och lagför tjyven....

Taktiken blev att gå längs staketet och söka spår där väktaren trott att tjuven sprungit upp. Terrängen var milt sagt vidrig där. 45 graders lutning, stenigt och fullt med bråte. Arek tyckte leken var rolig och desto roligare att både väktaren och den blivande hundföraren hängde på i släptåget. Geten vallade in flocken i stället för att söka spår, men då den tandlöse kände flyktvittring så kom han i håg vilken myndighet han tillhörde....

Geten for rakt upp för backen och jag hängde på. Terrängen var så att man var tvungen att använda både fötter och händer för att få grepp och klättra uppför. Geten grävde sig upp i god fart och då vi nådde toppen så väntade ett sjysst staket. Efter forcering av detta så vek vargen höger och for i väg i hög fart längs med en väg. Härligt ett flyktspår...

- Då började problemen! Då Arek testades i så kallat MH test samt L-test så visade hans värden på mycket nyfikenhet och lek. Bra egenskaper tycker jag, men fick under spåret anledning att ändra mig.... Från skogsbacken vi nyss kommit ut från lät det nämligen som en elefantjord kom skenandes. Den blivande hundföraren hade vissa problem att bemästra lutningen samt bråten på marken. Som en ytterligare bonus lyckades han dra iväg ett larm från sin polisradio och summa sumarum blev att Nicke Nyfiken var tvungen att kolla vad som skedde nere i skogen....

Geten glömde sitt uppdrag, vände åter för att se vad i skogarnas namn som hände nere i backen. Husse försökte meddela geten att den nu fallande kollegan tillhörde samma lag som vi och att geten därför nu kunde fortsätta spåra. Icke!!!! Geten var bara tvungen att kolla vem som var där. Då kollegan äntligen släntrade upp så hade Alsheimershunden glömt varför vi var där. Att spårlinan var fäst i selen var inget han reflekterade över.... Bara att meddela spårtapp. Detta meddelades med tandagnisslan till insatschefen på platsen...

Tänkte att jag ändå kunde gå i närområdet och kolla av. Med lite tur så låg ju tjuven och gömde sig. Gick en bit, kom fram till ett bygge och Getens svans for upp över ryggen. Tydligt tecken på färsk vittring och nu fick jag nytt hopp. Geten vindade med sin nos, vände och vred och hamnade till slut vid en byggbarack. Upp för trappan och nu klart målmedveten. Och där fann han sitt byte. - Ett par goda byggarbetshandskar låg på trappan. Stolt som en tupp kom han tillbaka och visade upp sitt fynd.... Fan ta dig Arek!!!!

Tillbaka till bilen som ett åskomoln!!! Efter fem minuter av nytt syre så var man tillbaka i gammal god form. Tur man inte är långsint....

Inga mer jobb av klass blev det heller så vi för lägga även detta pass i arkivet över skitpass. Bara att ta nya tag....

Må gott!

Husse