POLISHUNDEN AREK

Så sant Arek Så sant! När blomman fått lite regn o sedan lite sol, ja då vaknar den ju oftast till liv. Så även min gode vän Arek. När Sigge kom på besök så var det som om blomman Arek stått i öknen ett par-tre år. Trött, utråkad, passiv, men ändå med en viss livsglöd. När lånet av Sigge var över för denna gång, ja då väcktes blomman till liv igen. Nu har det gått två dar utan Sigge och blomman Arek formligen strålar av självförtroende och glädje igen. Husse! - Jag är i fin form och behöver inte bytas ut var det som om han sa. (Haltandet och varggrinet kunde ju bero på taskig magsyra också, men det kan också ha varit hans krämpor som talade sitt tydliga språk)

Nåväl! Lämnade ju tillbaka Sigge ett par dagar för att kunna underhålla chassit på Arek lite. Det är ju snart dags för det årliga provet och det vore ju bra om han gick igenom besiktningen och kunde jobba ett år till. Motorerna är det inget fel på i alla fall...
I dag var det dressyrdag och den var vigd till mig och geten. Hade bestämt att vi skulle spåra, leka lydnad och göra saksök idag. Efter en härlig morgonpromenad i spöregn så kastade vi oss ut på lydnadsplanen. Lekte lydnad, kampade med brandslangen och bara hade det bra. Geten kastar sig som en unghund med brandslangen i munnen. Man kan verkligen se att han njuter av att aktiveras....

Därefter hade vår gode kollega lagt ett fältspår med många klurigheter. Här fanns massa spetsvinklar, återgångar och annat bus, men idag kunde inget lura Schakalen. Han flög fram i spåret, missade inte en vinkel och kom till slut fram till det hägrande slutet. Lockade på honom för att leka o ha kul med slangbiten, men Schakalen var något misstänksam och verkade anse att "ensam leker bäst".

Under dagen hade det varit mycket atkivitet på lydnadsplanen. Här hade vi kört lydnad, haft platsliggning samt att en annan hund gjort sitt årliga prov. Här fanns alltså en hel del färsk vittring runt hela gräsmattan. Bad en besökare lägga ett spår i denna härva av vittringar. 90 graders svängar som gick igenom alla platser vi varit på innan. Medans vi väntade på att spåret skulle ligga till sig lite så började det så klart regna igen. En kvinnlig hundförare kom ändock ut i regnovädret med sin fina tik. Dom började leka mitt i spåret och gjorde så även när Geten fick äran att börja spåra....

Geten tog upp spåret kanon. Tog dom tre första vinklarna galant trots alla störningar. For in mitt där tiken lekte runt och nu var det lite jobbigt att koncentrera sig för Arek. Den fina tiken for runt honom samtidigt som dennes förare kastade freesbee. Efter lite utredande av spårdofter så vek Arek ånyo in i spårkärnan och spårade ut hela spåret. Riktigt bra gjort måste jag säga....

Nya promenader för att njuta av den nu värmande solen. Arek for runt i skall och verkade njuta rejält. Vidare till saksöksbanan. Den är 30 x 30 meter stor och här skulle finnas fyra förmål gömda. En liten läderbit, en nyckel, en plastbit stor som en penna samt en 3 cm lång repstump. Några andra hade kört innan och jag hade bett dem lägga ut föremålen när dom var klara så att jag och geten kunde söka lite under eftermiddagen. Ville ha några timmars liggtid på sakerna för att träna även detta.

Arek letade o letade. Han verkade inte känna någon vittring alls, men jobbade och jobbade. Efter 7-8 minuter utan något föremål så började jag bli liiiiiiteeee liiiiiiteee irriterad över att Geten glömt koppla på sin nos. Som tur var kom gamla farbrorn förbi (kollega) och nämnde följande visdomsord: Det kanske inte finns några föremål kvar!

Men va f-n! Jag hade ju sagt åt dom att låta sakerna ligga kvar. Varför skulle dom då ta in föremålen? Den visa farbrorn började ringa runt för att få besked, men jag kände mig säker på att sakerna var kvar och att Arek tappat sin supermannaförmåga....

"Dom har tagit in sakerna" Va! Sa jag!

- Dom tog in sakerna efter sitt sök, sa gamla farbrorn!

Jag säger bara så här: Lita på hunden! Tur att gamla farbrorn kom förbi för annars hade jag nog fan stått kvar där än.

En rolig sak med min gamla hund är det där med hörseln. Vi genomförde en platsliggning. Det betyder att hundarna ska ligga stilla i 10 minuter medans föraren försvinner iväg. Efter 5 minuter så skjuts det skott. Allt för för att se att hundarna är skottfasta och ligger kvar. Arek låg kanonbra första fem minutrarna. När skotten kom så vände sig samtliga hundar om mot den som skjutit. Utom Arek! Han låg i godan ro och tittade framåt. Jag tror f-n inte gammelgeten ens hörde skotten.

I morgon ska vi dit igen och träna lite under dagen. Därefter är det nattpass och förhoppningsvis mycket tjyvjakt och andra räddningsuppdrag. Då tar vi dom....

Har fått en hel del kommentarer sista tiden. Det känns roligt att ni lägger in något visdomsord eller tankar. Det gör bloggen lite mer levande, så keep up the gooooooood woooork.

Må gott!

Husse